ekstedt skrev:Aktiv jäst har alltid förmågan att reducera acetaldehyd (ett större problem än diacetyl), diacetyl, högre alkoholer och annat. Men det innebär inte att den nödvändigtvis kommer lyckas fullt ut. Det finns en övertro ibland på att kolsyrejäsning ska ta hand oxidering, diacetyl och andra problem. Alla som kolsyrejäser kan vittna om att så inte är fallet.
Jag tycker det är en intressant frågeställning dock. Jag ser det egentligen som två olika fall beroende på hur man gör och två-tre skäl till varför det kanske inte skulle funka så bra.
Den första och kanske vanligaste situationen är att man efter avslutad jäsning (eller nästan beroende på hur man definierar det) tappar på flaska med tillsättande av priminglösning. Den andra är att man tappar på fat och låter jäsningen slutföras under tryck med spundingventil.
De tänkbara anledningarna i dessa fall (alla är inte tillämbara på alla fall) varför det inte skulle gå är:
1) Jäsningen har upphört och återstartas genom tillsättning av priming. Jästen kan vara i något annat tillstånd än den är vid diacetylrast (eller vad man vill kalla det).
2) Eventuella flyktiga ämnen kan inte ventileras bort och kan tvingas kvar i ölet.
3) Jästen kan bete sig annorlunda under tryck (jag har läst att man inte får lika mycket estrar ifall man jäser under tryck t.ex.)
Skulle vara intressant att veta varför uppstädningen inte skulle funka under kolsyrejäsningen (och i vilken mån det faktiskt funkar). Funderar på att just kolsyrejäsa med den andra metoden (att tappa på fat och låta det jäsa färdigt där under tryck). Funderar också på hur man vet när diacetylrasten är klar då, man kan kanske utgå från att den är klar efter X dagar, men finns det något annat sätt? Vad består det nämnda diacetyltestet? Lukta eller smaka på ölet? Isf måste man ju tappa upp ett prov från fatet (det måste man ju i vilket fall om man skall göra någon utvärdering av det i detta fallet).