Closed transfer

[Saint]

Efter några fatfyllningar utan oxidationsproblem har jag börjat fundera på closed transfer från jäskärlet till fat.
Kan någon förklara vad det är som gör det värt att rackla med kolsyra och extra slangar. Jag ser inte fördelen.

Just nu tappar jag från kran till öl-ut koppling på fat. Ordentligt purged med stängt lock och säkerhetsventilen öppen.
Mynningen till kranen på jäskärlet är ju under ytan hela tiden. Varför ska jag då koppla på en kolsyrepatron och trycka på uppifrån? Det låter som överkurs.
Har inte ens sett Lindh ,Mr Syrefritt nämna closed transfer.

[skyking]

Det som sluten omtappning gör är att du inte får in syre i jäskärlet heller. Den vanliga tekniken bygger ju på att man låter luft komma in i jäskärlet alteftersom man tappar av öl. Det normala slutna metoden är att man kopplar CO2-slang från fat till jäskärl och då kommer CO2n i fatet istället ersätta ölvolymen man tappar av. Det du tycks beskriva är att koppla på kolsyretub under upptappningen vilket givetvis går det också (en fördel med denna metod skulle ju kunna vara att man kan öka upptappningshastigheten eftersom man faktiskt trycker ut ölen då eller kunna göra den utan höjdskillnad).

En sak att tänka på när man skall trycka ut syret ur fatet är att inte falla för CO2-täcke-myten. Det är rimligare att räkna på att CO2 man trycker in kommer blanda sig med luften perfekt snarare än att CO2 lägger sig i botten. Konsekvensen av detta är att man behöver betydligt större mängder CO2 än den mängd luft man skall trycka ut. En mer ekonomisk taktik är att fylla med starsanlösning som man trycker ut med CO2.

[Lindh]

Jodå jag kör closed transfer med antingen saniclean-co2-utrryckt eller fermentation purged fat. Skrivit om det i boken men inte på bloggen ännu. Påbörjade ett inlägg i februari som jag inte fått ihop ännu. Ligger efter som tusan.
Kortfattat så har jag ett co2-fyllt fat. Slang från jäshinkskran till öl-ut-porten. Sen en co2-slang från gas-in-porten till en corneliusfat-co2-port jag installerat på jäshinkstoppen istället för vattenlås. När ölet går ner i fatet går co2 från fat till jäshink. Som extra bonus spolar jag ut slangarna med co2 först.

[Saint]

Ok, då verkar det finnas olika metoder. "Trycka på" med kolsyra från tub eller med en slang från fatet man fyller till.
Min fundering var snarare om det finns några som helst belägg för att syret som sugs in i toppen på jäskärlet kommer/hinner att blanda sig med ölen som tappas från botten av kärlet.
Det kanske inte är jättemycket extra jobb att dra en extra slang från fat till toppen av jäskärlet, men behöver man ens göra det?

[Lindh]

Man ”behöver” inte göra någonting men själv är jag på jakt efter högsta kvalité och hållbarhet och då spelar det roll. Jag ogillar skarpt smaken av oxiderad öl så därför lägger jag energi på syrebegränsning i alla led. Om du ändå inte tömt ditt fat på syre genom att trycka ut vatten först så skulle jag säga nej, det gör nog ingen skillnad att fylla på med co2 uppe i jäskärlet om ölet ändå blandas med syre nere i fatet.

[Morgan]

Det var först när jag försökte brygga NEIPA som jag började få problem med oxidering. Jag flaskar en hel del av min öl eftersom jag håller bryggkurser. Flaskad IPA håller helt enkelt inte måttet om man inte ger sig på andra metoder än vanlig flaskfyllning. Jag har inte provat beergun eller mottrycksfyllning i egna flaskor. Efter att ha sett hur trist en oxiderad IPA blir så kan jag gå i god för att det är värt att satsa på att minska syreexponeringen. Olika ölstilar är olika känsliga för oxidering dock. Jag får aldrig problem med mina flaskade porters eller lageröl t.ex.

Att ta syreexponering i beaktande efter jäsning är betydligt viktigare än att göra det under bryggning. Jag är dock nyfiken på hur mycket skillnad LODO-bryggning gör, dock inte så nyfiken att det är värt ett försök för det lägger till så mycket krångel (beroende på vilket bryggverk man har förstås).

[Cobrac]

Kan man inte sulfitera ölet för att motverka oxidering? Är det galet?

[Saint]

En sak att tänka på när man skall trycka ut syret ur fatet är att inte falla för CO2-täcke-myten. Det är rimligare att räkna på att CO2 man trycker in kommer blanda sig med luften perfekt snarare än att CO2 lägger sig i botten. Konsekvensen av detta är att man behöver betydligt större mängder CO2 än den mängd luft man skall trycka ut. En mer ekonomisk taktik är att fylla med starsanlösning som man trycker ut med CO2.

Att trycksätta 2-3 gånger och släppa ut genom säkerhetsventilen tömmer alltså inte fatet på syre lika bra? Vill inte kritisera någons metoder men ibland känns det som att i hembryggarvärlden finns det en hel del myter. Man ska göra på vissa sätt "bara för att" utan några vetenskapliga belägg. Krånglar till det lite i onödan.

[Lindh]

Nej det är massor av syre kvar med den metoden.
Vill du ha vetenskaplig belägg på oxidering både på varma och kalla sidan så kan jag plocka fram ett femtiotal referenser.

[skyking]

Att trycksätta 2-3 gånger och släppa ut genom säkerhetsventilen tömmer alltså inte fatet på syre lika bra? Vill inte kritisera någons metoder men ibland känns det som att i hembryggarvärlden finns det en hel del myter. Man ska göra på vissa sätt "bara för att" utan några vetenskapliga belägg. Krånglar till det lite i onödan.

Lika bra som vad? Enligt min modell så om du trycksätter med runt 1bar så kommer du efter första trycksättningen ha hälften luft och hälften CO2 och är också vad du kommer släppa ut. Varje gång du gör detta halverar du alltså syrehalten och efter 2 gånger har du 5% syre och efter 3 gånger har du 2.5% syre. Givetvis kommer du så småningom ha försumbara mängder syre, men svagheten är att varje gång du gör övningen så förbrukar du motsvarande 20L CO2.

Om vi istället trycker ut starsanlösning med CO2 så kommer du börja med kanske 1L luft i fatet och 19L starsanlösning. När du trycker ut det kommer du ha tryckt motsvarande 19L CO2 i fatet och har därmed minskat syrehalten till en 20-del av vad som finns i luften. Du kommer alltså i ett nafs ha reducerat till 1% syre. Vill du lägre så börjar du med att köra första metoden, men med ett fat fullt med starsan-lösning. Du kommer då halvera syremängden till en kostnad motsvarande 1L CO2.

Oavsett vilken ambitionsnivå man har vad gäller syremängd i fatet så är den senare metoden mer ekonomisk...

[Lindh]

För att lufta ett fat behövs minst 16 ggr på 30 psi.

[Lindh]

Källa: http://www.lowoxygenbrewing.com/brewing ... shed-beer/

[Saint]

Tack Lindh, exakt vad jag var ute efter. Hård fakta som jag är för slö/ingen källa att gräva fram själv. Det blir StarSanfyllt fat i fortsättningen.
Nu har jag bara det angenäma problemet att - innan det oxiderar - tömma de 15l NEIPA som jag just satt på fat

[Pilsnerkokaren]

Om 210 000 ppm är 21% syre är man alltså under 0,25% (2456.17 ppm) syre efter 4ggr trycksättning med 30psi. Efter 5ggr ska syrehalten vara ca 0,08% (807,73 ppm) och efter 7ggr 0,008% (87.36 ppm)
Motsvarande med 15psi tryck är 4ggr 1,26%, 5ggr 0,62% och 7ggr 0,15% syre.

Siffror i diagram är kul

[skyking]

Nu tycker jag nog du överdriver lite.

För det första så är den CO2 man använder specad till upp till 30ppm O2 vilket gör det ganska tveksamt ifall det finns någon vits med att försöka reducera syremängden mycket mer än så.

För det andra så sätter de lite godtyckligt gränsen utifrån att de anger koncentrationen med två decimaler som nogrannhet. Det betyder att 0.00 inte betyder 0 utan det betyder bara mindre än 0.005. men som sagt detta gäller bara ifall man har absolut ren CO2. I praktiken sätter man gränsen på en faktor 6000 under koncentrationen hos CO2.