Syrefri jäsning

[Morgan]

För ett tag sen fick jag en idé, och jag är säkert inte ensam men tycker det är värt att dela med mig ändå.

Den sista IPAn jag bryggde tappade fräschör och och mörknade relativt snabbt, ett tydligt tecken på oxidation. Eftersom jag är försiktig av mig och inte krånglar till det i bryggprocessen så känns det därför som att jag behöver göra något utöver det vanliga för att minska kontakten med syre. Jag tror att det är efter jäsningen som den största faran för oxidation föreligger och det är därför jag fokuserar enbart där just nu.

Om vi utgår från att jag tappar ölen på fat så finns följande möjliga kontakter med syre:
1: jäsning i hink som inte är helt syretät - bortser jag från då jäsningen sker relativt kort tid
2: torrhumling - locket öppnas vilket släpper in syre
3: fattappning - här finns lite olika metoder, jag brukar fylla fatet från botten med en slang. Det går också att fylla fatet från kran på hink direkt till "öl ut" på fatet vilket minskar syrekontakten, däremot måste ändå luft släppas in i hinken för ölen ska komma ut. Dessutom är det svårt att tömma slang på luft innan tappningen. Naturligtvis måste man alltid ventilera ut luft ur fatet efter man stängt fatet och innan man trycksätter!

Tänk då om man istället skulle koppla ihop hink och fat från början och låta all CO2 som skapas få passera genom slangar och fat och därmed tränga ut all luft. När det väl är dags att tappa ölen på fat ser man bara till att hinken står högre än fatet och öppnar kranen och låter ölen självrinna. Den CO2 som då finns i fatet flödar då över i hinken i takt med att fatet fylls med öl. Detta är möjligt eftersom det finns ett litet ventilationshål på tappkranarna som är öppet när kranen är stängd. Gasen från hinken som passerar faten går sen ut i slangen till kranen i botten på hinken och smiter ut genom det lilla hålet. När det är dags att tappa ölen på fatet är det bara att vrida på kranen och man är klar. Jag bifogar en skiss på det hela.

För att minska syretillförseln vid torrhumling föreslår jag att man borrar ett 40mm hål i locket som man tejpar för. När det är dags för torrhumling lyfter man bara på tejpen och häller ner humlen och lägger sen tillbaka tejpen igen. Tejp har fungerat utmärkt för mig istället för jäsrör det senaste året och sparar höjd och merarbete.

[Falkens]

Jag blir lite nyfiken... hur gör bryggerier? Eller skiter dom i den detaljen?

[Drake]

Det är väl inget som garanterar att all syre trycks ut ur fatet med den metoden? Jag tycker det är enklare att fylla fatet med star-san och sedan pressa ut den med kolsyra, då vet man dessutom att det är 100% syrefritt. När man sedan fyller fatet så kan man låta kolsyran i fatet gå in i toppen på hinken igen så blir det 100% syrefritt även där.

[Morgan]

Visst, om man fyller fatet helt med vatten/starsan garanterar man ju att fatet är syrefritt, men med min metod är ju även slangarna det. Jag tror att 440+ liter CO2 räcker för att skölja ur luften ur fatet, då räknar jag på en 20-literssats och att 40 öchsle jäser bort. Drake, hur gör du för att få tillbaka kolsyran i hinken? Har du en slang kopplad till vattenlåset på nåt sätt?

[Drake]

Har ju inga fat längre, men yes, det var så jag gjorde. Slangarna kan man fluscha med co2 innan bara man har ett svagt övertryck i fatet.

[Janne gnoff Berglund]

Jag blir lite nyfiken... hur gör bryggerier? Eller skiter dom i den detaljen?

Hur långt är ett snöre?


Jag har praktiserat på en del bryggerier, jobbat på en del, varit med på bryggningar på en del, samt besökt och pratat med många.
Finns nog inte en lösning som är exakt kopierad på två stycken vad jag vet.

Däremot finns det en del som "skiter i det", eller helt enkelt inte vet bättre, oftast är det också dessa bryggerier som har tendenser eller rejäla problem med oxidation.

Att efter man rengjort sina slangar, pumpar och annat som kommer att komma i kontakt med den färdiga ölen, blåsa ut sista sköljvattnet med CO2, verkar vara det som de flesta små jag varit i kontakt med och lyckas OK med att undvika oxidation, kör på.

Dock skall tilläggas att det är "ren" CO2 från tub som används för detta, att återanvända den CO2 som bildas under jäsning utan att rena den medför att man får med sig de orenheter som "skrubbats ut" och åkt med denna gas på vägen ut.

[Falkens]

Hur långt är ett snöre?

Från den ena änden till den andra.

Jag tolkar det som att man blåser rent sina saker mer eller mindre, inte har något direkt slutet system. Eller tolkar jag det fel?

[Snow]

Rubriken är lite vilseledande, egentligen är det ju ”syrefritt” hela vägen från det att vi satt lock på jäskärlet det handlar om.

Det verkar finnas många sätt att hantera detta hos hembryggare.

Bidrar med mina metoder som fått verka fram, det enda jag inte har hittat ”min väg” på är torrhumlingen.

Vid flytt till fat från jäskärl, så blåser jag fatet med co från brandsläckare, eller trycker ur det med kokhett vatten fyllda fatet med co. Fyller slangen med bärs inn n den ansluts, eller droppas ner i botten på fatet. Båser headspacet försiktigt med co innan försegling och trycksättning.

Vid flaskning så evakuerar jag starsanfyllda flaskor med gas från ”avluftningsnippeln” på mottrycksfyllaren. Man får ett överskott av evakuerade flaskor under fyllning, ställer dom på vänt med en starsanad kapsyl liggande över halsen.

Tips på torrhumlingstrick tas gärna emot, varit inne på att ha en påse hängande i hink eller fat ovanför vätskan och sedan bara kunna lossa den genom att dra i en tråd.



Skickat från Zanzibar, här sörplas det lokala öl så som Safari, Kilimanjaro och Serengeti

[skyking]

[

Att efter man rengjort sina slangar, pumpar och annat som kommer att komma i kontakt med den färdiga ölen, blåsa ut sista sköljvattnet med CO2, verkar vara det som de flesta små jag varit i kontakt med och lyckas OK med att undvika oxidation, kör på.

Dock skall tilläggas att det är "ren" CO2 från tub som används för detta, att återanvända den CO2 som bildas under jäsning utan att rena den medför att man får med sig de orenheter som "skrubbats ut" och åkt med denna gas på vägen ut.

Är detta verkligen ett större problem? Jag menar att dessa ämnen borde ju förekomma i ganska låg koncentration, isht mot slutet av jäsningen. Det rör sig grovt räknat om 1v/v CO2 från slutet av jäsningen som dessutom till stor del trycks ut av ölet. Samtidigt låter man ofta 1-2 v/v CO2 från kolsyrejäsningen vara kvar i ölet.

Eller är det för att det är mer praktiskt så eller till och med för att man inte vet bättre. Frågan är aktuell för att Morgans ide ju bygger på att man använder orenad CO2 från jäsningen för att trycka bort syret.