Bock

Bock

Öltyp  :	{{{Öltyp}}}
Färg  :	{{{Färg}}}
OG  :	{{{OG}}}
FG  :	{{{FG}}}
Beska  :	{{{Beska}}}
Alkohol  :	{{{Alkohol}}}
Exempel på öl
{{{Exempel}}}

Precis som för de överjästa ölen som finns i alkoholsvaga och alkoholstarka varianter, så finns det även underjästa öl som är alkoholstarka. Den största och vanligaste typen är det så kallade bockölet.

Bockölets historia går mycket långt tillbaka i historien, till och med före underjäsningen. Men numer så är de flesta bocköl underjästa. Vetebock är dock ett undantag då dessa är överjästa.

Man brukar säga att den lilla tyska staden Einbeck är bockölets ursprung. Ordet bock tros vara en förvanskning av "beck" i Einbeck, det vill säga Einbeck blev med tiden "Ein bock" vilket då skulle betyda en bock som i bagge. Med lite fantasi kan man associera en bock med något som är starkt. Nåväl efter denna lilla utsvävning i etymologi (ordlära) så går vi över till ölet istället.

Bockölet brukar traditionellt indelas i tre huvudkategorier, traditionell bock, Ljus (tyska Helles) bock och dubbelbock (tyska doppelbock). Ljus bock kallas också ibland majbock (tyska Maibock).

För att ett öl ska få kallas bock så måste vörtstyrkan överstiga 16 ºP (ca: 1064 OG), och för att få kallas för dubbelbock över 18 ºP (ca: 1072 OG).

Alla bocköl, har det gemensamt att de är maltiga, moderat beska, stor kropp, tämligen söta, både från malten och alkoholen samt har relativt låga nivåer av fruktestrar. Diacetyl hör inte hemma i de tyska bockölen. De tyska bryggarna menar att diacetyl är en felsmak som inte får förekomma i ett bra öl. Beskan ska balansera alkoholhalten för att inte ge ett jolmigt eller alkoholhaltigt intryck. Den får dock inte dominera smaken, som huvudsakligen ska komma från malten.

Tillverkningsprocessen ställer därför höga krav på bryggaren om man ska lyckas göra ett bra bocköl. Jäsningen ska ske vid så låg temperatur som möjligt för att undvika produktion av estrar och högre alkoholer. Vattnet behöver dock inte vara särskilt mjukt. I München området där de bästa kommersiella bockölen görs så finns det tämligen höga halter av karbonater i vattnet, samt dessutom relativt mycket kalcium. Sådant vatten lämpar sig inte direkt för att tillverka riktigt ljusa pilsner av tjeckisk typ. Däremot går det utmärkt att göra lite mörkare underjästa öl.

Traditionellt så har tyska bryggare använt sig av trippel dekoktion vid mäskningen av vörten. Vad man ska tänka på är att hålla en relativt hög temperatur på försockringsrasten så att det bildas mycket dextriner som inte öljästen kan bryta ner. En rekommenderad försockringstemperatur ligger runt 70 ºC - 72 ºC.

För att undvika kraftig beska så använd nobla tyska humlesorter. Den vanligaste humlesorterna är olika varianter av Hallertauer humle, förr i tiden användes den klassiska Hallertauer Mittelfrüh. Men i och med de stora problem som man haft med den så har den ersatts av andra Hallertauer typer.