Bryggaren - forum för öl och bryggning

av **carlsbergerensis** » torsdag 2006-05-04 00:00

Hej, jag har fått en idé som jag tänkte prova, men samtidigt så slänger jag ur mig den här för att höra om någon av er andra rent av redan testat det, eller om ni känner till några rapporter från lab eller större bryggerier som provat detta.

Tanken är följande. När man brygger, så av olika anledningar, in minst pga experiment, så skiljer sig såväl utbyte och förjäsbarhet från gång till gång. Utbytet får man ju information om på ett tidig stadium genom att man helt enker mäter OG på vörten, men det är värre med förjäsbarheten i vörten. Följer man en utprovad procedure är väl inte heller det något problem, men när man vill experimentera mera, och även i fallen där man har en felaktig termometer eller liknande, så är det ganska frustrerande att vänta tills vörten jäst ut innan man får feedback. Så jag vill alltså redan från bryggardagen, innan jag tillsätter jästen, ha ett mått på förjäsbarheten.

Det enklaste och billigaste jag kommit på är att mäta mängden reducerande socker i vörten, och sedan hoppas att man kan finna ett vettig korrelation mellan den och förjäsbarheten.

Det finns en rad problem, och det är att alla förjäsbara sockerarter inte är reducerande, och att alla reducerande sockerarter inte är förjäsbara. Men som tur är så är den relativa sammansättningen i en normal vört iallafall mellan tummen och pekfingret, känd. Så mha den typiska sammansättningen tror jag att kanske kan man åstadkomma en korrelation på någon eller ett par procent när om man har tur.

Tanken är att titrera vörten med lämplig lösning, typ benedicts lösning och pss bestämma halten reducerande ämnen.

Jag har läst en artikel för druvmust, där man korrelerat vörtens förjäsbarhet, med vörten DE värde, som är ett mått på reducerande socker i dextros ekvivalenter. Där noterades vissa avvikelser, men artikeln gjorde inte det minsta försök att mha kunskap om sammansättningen försöka korrigera för felen. Jag tror att det går att göra lite bättre.

Men man kan aldrig veta innan man provat. Har någon provat? eller vet någon om kommersiella bryggerier göra dylika analyser? isåfall hur ser utfallen ut?

De som läser hbd ibland har säker noterat de gamla diskussionerna om clinitest för att bestämma om vörten är utjäst. Principen är densamma, men klinitest är ju bara stickor med grova skalor som torde vara ganska värdelöst. Men genom att titrera iställte med likvärdig reagens (som man man köpa billigt) så bör man kunna få mycket bättre upplösning på testet. Och sedan kombinera detta med en analys av extrktets sammansättning.

Om någon har någon info om detta vore det intressant att höra.

Fördelen skulle då vara att man kan få en uppskattning kanske inom någon eller några % när, om förjäsbarheten i sin vört, utan att behövs jäsa ut den, vilken tar lång tid. kan redan vid koket få reda på att förjäsbarheten blev fel, har man chans att korrigiera vörten direkt, och man slipper obehagliga överraskningar vid tappningen. Sen hade jag tänkt försöka göra en modell för mäsken och då tar datainsamlingen åt skogen för lång tid om man ska jäsa ut varje "prov" på klassiskt vis.

/Fredrik

av **uffe_i_falköping** » torsdag 2006-05-04 00:00

Om jag nu vet att jag har hamnat fel med förjäsbarheten. Hur gör man för att
korrigera denna?

/Uffe

***************************************************
Den som har längst e-postadress när han dör vinner
The one with the longest e-mail adress when he dies wins

From: carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
Reply-To: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
To: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Subject: [Bryggaren] Reducerande sockerarter och förjäsbarhet
Date: Thu, 04 May 2006 12:16:17 +0200

*** Brev nr. 12033 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Hej, jag har fått en idé som jag tänkte prova, men samtidigt så slänger jag
ur mig den här för att höra om någon av er andra rent av redan testat det,
eller om ni känner till några rapporter från lab eller större bryggerier
som provat detta.

Tanken är följande. När man brygger, så av olika anledningar, in minst pga
experiment, så skiljer sig såväl utbyte och förjäsbarhet från gång till
gång. Utbytet får man ju information om på ett tidig stadium genom att man
helt enker mäter OG på vörten, men det är värre med förjäsbarheten i
vörten. Följer man en utprovad procedure är väl inte heller det något
problem, men när man vill experimentera mera, och även i fallen där man har
en felaktig termometer eller liknande, så är det ganska frustrerande att
vänta tills vörten jäst ut innan man får feedback. Så jag vill alltså redan
från bryggardagen, innan jag tillsätter jästen, ha ett mått på
förjäsbarheten.

Det enklaste och billigaste jag kommit på är att mäta mängden reducerande
socker i vörten, och sedan hoppas att man kan finna ett vettig korrelation
mellan den och förjäsbarheten.

Det finns en rad problem, och det är att alla förjäsbara sockerarter inte
är reducerande, och att alla reducerande sockerarter inte är förjäsbara.
Men som tur är så är den relativa sammansättningen i en normal vört
iallafall mellan tummen och pekfingret, känd. Så mha den typiska
sammansättningen tror jag att kanske kan man åstadkomma en korrelation på
någon eller ett par procent när om man har tur.

Tanken är att titrera vörten med lämplig lösning, typ benedicts lösning och
pss bestämma halten reducerande ämnen.

Jag har läst en artikel för druvmust, där man korrelerat vörtens
förjäsbarhet, med vörten DE värde, som är ett mått på reducerande socker i
dextros ekvivalenter. Där noterades vissa avvikelser, men artikeln gjorde
inte det minsta försök att mha kunskap om sammansättningen försöka
korrigera för felen. Jag tror att det går att göra lite bättre.

Men man kan aldrig veta innan man provat. Har någon provat? eller vet någon
om kommersiella bryggerier göra dylika analyser? isåfall hur ser utfallen
ut?

De som läser hbd ibland har säker noterat de gamla diskussionerna om
clinitest för att bestämma om vörten är utjäst. Principen är densamma, men
klinitest är ju bara stickor med grova skalor som torde vara ganska
värdelöst. Men genom att titrera iställte med likvärdig reagens (som man
man köpa billigt) så bör man kunna få mycket bättre upplösning på testet.
Och sedan kombinera detta med en analys av extrktets sammansättning.

Om någon har någon info om detta vore det intressant att höra.

Fördelen skulle då vara att man kan få en uppskattning kanske inom någon
eller några % när, om förjäsbarheten i sin vört, utan att behövs jäsa ut
den, vilken tar lång tid. kan redan vid koket få reda på att förjäsbarheten
blev fel, har man chans att korrigiera vörten direkt, och man slipper
obehagliga överraskningar vid tappningen. Sen hade jag tänkt försöka göra
en modell för mäsken och då tar datainsamlingen åt skogen för lång tid om
man ska jäsa ut varje "prov" på klassiskt vis.

/Fredrik

av **carlsbergerensis** » torsdag 2006-05-04 00:00

Om jag nu vet att jag har hamnat fel med förjäsbarheten. Hur gör man för att
korrigera denna?

Ett enkelt och förutsägbart sätt är att exempelvis tillsätta några % socker, glukos eller sackaros, för att justera upp, eller några % maltodextrinpulver för att justera ned. Man behöver inte tillsätta på måfå, utan om man vet exakt hur fel man ligger, kan man räkna ut den exakta korrektionen.

/Fredrik

av **FredrikStåhl** » torsdag 2006-05-04 00:00

Hej,

en annan metod som jag läst om är forcerad jäsning. Man jäser helt
enkelt en liten del av vörten i högre temperatur och med omskakning så
att processen går mycket fortare, och mäter sedan FG. Det kan man
förstås inte göra innan man tillsätter jästen till huvudvörten men det
lär gå på en dag eller två så det är i alla fall snabbare än en vanlig
jäsning. Jag har inte känt något behov av att prova själv så jag vet
inte om det funkar.

/Fredrik Ståhl

On Thu, 2006-05-04 at 12:16 +0200, carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom wrote:

*** Brev nr. 12033 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom ***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Hej, jag har fått en idé som jag tänkte prova, men samtidigt så slänger jag ur mig den här för att höra om någon av er andra rent av redan testat det, eller om ni känner till några rapporter från lab eller större bryggerier som provat detta.

Tanken är följande. När man brygger, så av olika anledningar, in minst pga experiment, så skiljer sig såväl utbyte och förjäsbarhet från gång till gång. Utbytet får man ju information om på ett tidig stadium genom att man helt enker mäter OG på vörten, men det är värre med förjäsbarheten i vörten. Följer man en utprovad procedure är väl inte heller det något problem, men när man vill experimentera mera, och även i fallen där man har en felaktig termometer eller liknande, så är det ganska frustrerande att vänta tills vörten jäst ut innan man får feedback. Så jag vill alltså redan från bryggardagen, innan jag tillsätter jästen, ha ett mått på förjäsbarheten.

Det enklaste och billigaste jag kommit på är att mäta mängden reducerande socker i vörten, och sedan hoppas att man kan finna ett vettig korrelation mellan den och förjäsbarheten.

Det finns en rad problem, och det är att alla förjäsbara sockerarter inte är reducerande, och att alla reducerande sockerarter inte är förjäsbara. Men som tur är så är den relativa sammansättningen i en normal vört iallafall mellan tummen och pekfingret, känd. Så mha den typiska sammansättningen tror jag att kanske kan man åstadkomma en korrelation på någon eller ett par procent när om man har tur.

Tanken är att titrera vörten med lämplig lösning, typ benedicts lösning och pss bestämma halten reducerande ämnen.

Jag har läst en artikel för druvmust, där man korrelerat vörtens förjäsbarhet, med vörten DE värde, som är ett mått på reducerande socker i dextros ekvivalenter. Där noterades vissa avvikelser, men artikeln gjorde inte det minsta försök att mha kunskap om sammansättningen försöka korrigera för felen. Jag tror att det går att göra lite bättre.

Men man kan aldrig veta innan man provat. Har någon provat? eller vet någon om kommersiella bryggerier göra dylika analyser? isåfall hur ser utfallen ut?

De som läser hbd ibland har säker noterat de gamla diskussionerna om clinitest för att bestämma om vörten är utjäst. Principen är densamma, men klinitest är ju bara stickor med grova skalor som torde vara ganska värdelöst. Men genom att titrera iställte med likvärdig reagens (som man man köpa billigt) så bör man kunna få mycket bättre upplösning på testet. Och sedan kombinera detta med en analys av extrktets sammansättning.

Om någon har någon info om detta vore det intressant att höra.

Fördelen skulle då vara att man kan få en uppskattning kanske inom någon eller några % när, om förjäsbarheten i sin vört, utan att behövs jäsa ut den, vilken tar lång tid. kan redan vid koket få reda på att förjäsbarheten blev fel, har man chans att korrigiera vörten direkt, och man slipper obehagliga överraskningar vid tappningen. Sen hade jag tänkt försöka göra en modell för mäsken och då tar datainsamlingen åt skogen för lång tid om man ska jäsa ut varje "prov" på klassiskt vis.

/Fredrik

--
Fredrik Ståhl
Fritzhemsgatan 88, 832 46 Östersund, Sweden
Tel: int+46(0)63-109132, Mobile: int+46(0)73-8139111
E-mail: FredrikPUNKTStahlPÅbostreamPUNKTnu

av **bersabira** » torsdag 2006-05-04 00:00

Hej
Om jag kommer ihåg HBD diskutionen rätt så var man inte överens angående det
kunde ge någon tillförlitlig nyttigt värde eller ej.

"men klinitest är ju bara stickor med grova skalor"

Klintest stickor användes förut av diabetiker för att kolla socker i blodet.
Numera använder vi (jag är diabetiker) andra stickor med en tiondel i
upplösning.

Om du kan hitta ett bra användnings område för den så blir jag glad.

Jag vet inte om "vanliga mäniskor" kan köpa sådan utrustning, med deras
princip är att sälja utrustningen billigt till diabetiker ( som vi får
betala själva) och ta bra betalt för stickorna (som staten bekostar).

/Kjell

From: carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
Reply-To: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
To: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Subject: [Bryggaren] Reducerande sockerarter och förjäsbarhet
Date: Thu, 04 May 2006 12:16:15 +0200

*** Brev nr. 12033 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Hej, jag har fått en idé som jag tänkte prova, men samtidigt så slänger jag
ur mig den här för att höra om någon av er andra rent av redan testat det,
eller om ni känner till några rapporter från lab eller större bryggerier
som provat detta.

Tanken är följande. När man brygger, så av olika anledningar, in minst pga
experiment, så skiljer sig såväl utbyte och förjäsbarhet från gång till
gång. Utbytet får man ju information om på ett tidig stadium genom att man
helt enker mäter OG på vörten, men det är värre med förjäsbarheten i
vörten. Följer man en utprovad procedure är väl inte heller det något
problem, men när man vill experimentera mera, och även i fallen där man har
en felaktig termometer eller liknande, så är det ganska frustrerande att
vänta tills vörten jäst ut innan man får feedback. Så jag vill alltså redan
från bryggardagen, innan jag tillsätter jästen, ha ett mått på
förjäsbarheten.

Det enklaste och billigaste jag kommit på är att mäta mängden reducerande
socker i vörten, och sedan hoppas att man kan finna ett vettig korrelation
mellan den och förjäsbarheten.

Det finns en rad problem, och det är att alla förjäsbara sockerarter inte
är reducerande, och att alla reducerande sockerarter inte är förjäsbara.
Men som tur är så är den relativa sammansättningen i en normal vört
iallafall mellan tummen och pekfingret, känd. Så mha den typiska
sammansättningen tror jag att kanske kan man åstadkomma en korrelation på
någon eller ett par procent när om man har tur.

Tanken är att titrera vörten med lämplig lösning, typ benedicts lösning och
pss bestämma halten reducerande ämnen.

Jag har läst en artikel för druvmust, där man korrelerat vörtens
förjäsbarhet, med vörten DE värde, som är ett mått på reducerande socker i
dextros ekvivalenter. Där noterades vissa avvikelser, men artikeln gjorde
inte det minsta försök att mha kunskap om sammansättningen försöka
korrigera för felen. Jag tror att det går att göra lite bättre.

Men man kan aldrig veta innan man provat. Har någon provat? eller vet någon
om kommersiella bryggerier göra dylika analyser? isåfall hur ser utfallen
ut?

De som läser hbd ibland har säker noterat de gamla diskussionerna om
clinitest för att bestämma om vörten är utjäst. Principen är densamma, men
klinitest är ju bara stickor med grova skalor som torde vara ganska
värdelöst. Men genom att titrera iställte med likvärdig reagens (som man
man köpa billigt) så bör man kunna få mycket bättre upplösning på testet.
Och sedan kombinera detta med en analys av extrktets sammansättning.

Om någon har någon info om detta vore det intressant att höra.

Fördelen skulle då vara att man kan få en uppskattning kanske inom någon
eller några % när, om förjäsbarheten i sin vört, utan att behövs jäsa ut
den, vilken tar lång tid. kan redan vid koket få reda på att förjäsbarheten
blev fel, har man chans att korrigiera vörten direkt, och man slipper
obehagliga överraskningar vid tappningen. Sen hade jag tänkt försöka göra
en modell för mäsken och då tar datainsamlingen åt skogen för lång tid om
man ska jäsa ut varje "prov" på klassiskt vis.

/Fredrik

av **carlsbergerensis** » torsdag 2006-05-04 00:00

Hej
Om jag kommer ihåg HBD diskutionen rätt så var man inte överens angående det
kunde ge någon tillförlitlig nyttigt värde eller ej.

Hej!

Jo det stämmer och grundproblemet som jag ser det var att mängden reducerande sockerarter efter jäsningen beror inte bara på om det är "utjäst" eller inte, utan också på om jäststamen är hög eller låg-utjäsande. Maltotriose är en reducerande sockerart och en "utjäst" öl med en lågutjäsande jäst har således signifikanta nivåera av maltotriose kvar i ölen, och därmed höjer värdet, trots att ölen rent praktiskt är så utjäst den ska bli - med den jästen. Sen så bidrar dextriner också till detta värde, i förhållande till dess storlek också.

Så det går inte att använda det som ett "blint" test, utan det måste tolkas med viss insikt om jäststammen. Fast de diskussionerna handlade ju egentligen mest om slutet på jäsningen.

Det finns klara problem med metoden. Och om man inte korrigerar för dem, så kommer det inte vara tillförlitligt, så mycket anser jag personligen det är ganska solklart. Som grov metod fungerar det dock utmärkt. Men blir det alltför grovt blir det ju också mindre användbart.

Men jag tror att genom att försöka ansätta rätt korrelationsformler mellan värden så tror jag man kanske kan komma i det läget där det börjar bli hyfsat. Det finns ju ingen anledning att inte korrigera för kända fel. Men det är på gränsen, eftersom felen inte är exakt kända, utan bara ungefär, mina egna uppskattning ligger detta fel kanske inom storleksorninge ett par procent eller så?

"men klinitest är ju bara stickor med grova skalor"

Klintest stickor användes förut av diabetiker för att kolla socker i blodet.
Numera använder vi (jag är diabetiker) andra stickor med en tiondel i
upplösning.

Om du kan hitta ett bra användnings område för den så blir jag glad.

I princip är nog 1/10 lite väl grovt. Det skulle innebär att det för en 70% RDFW kan slå mellan 63-77% om man utnyttjar hela skalan. Och så grova intervaller skulle
göra testet relativt meningslöst, annat än som mycket grovt test.

Men om du ändå har några stickor över kan du ju experimentera lite. Jag vet inte vad maxskalan är på dem? Man skulle kunna späda vörten så att gissade värdet ligger i mitten på stick-skalan. Kanske kan du testat att späd vörten 1:15 eller så i rent vatten... och testa?

Jag vet inte exakt vad för stickor det är iofs? Vissa tester reagerar nog mer på aldoser som tex glukos, men ger mindre utslag för fruktos (ketos). Det kanske står på förpackningen?

Dock man köpa kemikalier för detta billigt, så det är nog inte det stora problemet. Bara det fungerar så vore det spännande!

Nästa gång jag beställer labgrejor så tänkte jag beställa det jag saknar, så får vi se. Det kan ju inte mer än gå åt skogen.

Fredrik Stål tipsade om forced ferment, och det är nog utmärkt, men det tar ju trots allt lite tid... ingen man göra på en halvtimme på bryggardagen direkt... en sockermätning skulle inte behöva ta så många minuter...

Om någon här har en sån där frän digital blodsockermätare, vet ni om man måste ha recept? och vad är specifikationerna på den? ger den samma utslag på aldo och ketosocker tex?

/Fredrik

av **bersabira** » fredag 2006-05-05 00:00

Hej
"Men om du ändå har några stickor över kan du ju experimentera lite. Jag vet
inte
vad maxskalan är på dem?"

Min Glukometer mäter 1,1 till 33,3 mmol/liter.
Jag vet inte vilket SG som det skulle motsvara, men antar att det inte är så
sött.
Jag tror inte att man kan använda mitt blod som godis även om blodsockret
skulle vara ovanligt högt.

Även om jag hittar en lämplig spädning så vet jag inte vilka sockerarter den
reagerar på.

Man kanske kan testa på ett antal olika öl och se om man kan få fram en
faktor jämfört med hydrometern.

/Kjell

From: carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
Reply-To: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
To: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Subject: [Bryggaren] Re:RE: Reducerande sockerarter och förjäsbarhet
Date: Thu, 04 May 2006 19:36:28 +0200

*** Brev nr. 12038 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Hej
Om jag kommer ihåg HBD diskutionen rätt så var man inte överens angående
det
kunde ge någon tillförlitlig nyttigt värde eller ej.

Hej!

Jo det stämmer och grundproblemet som jag ser det var att mängden
reducerande sockerarter efter jäsningen beror inte bara på om det är
"utjäst" eller inte, utan också på om jäststamen är hög eller
låg-utjäsande. Maltotriose är en reducerande sockerart och en "utjäst" öl
med en lågutjäsande jäst har således signifikanta nivåera av maltotriose
kvar i ölen, och därmed höjer värdet, trots att ölen rent praktiskt är så
utjäst den ska bli - med den jästen. Sen så bidrar dextriner också till
detta värde, i förhållande till dess storlek också.

Så det går inte att använda det som ett "blint" test, utan det måste tolkas
med viss insikt om jäststammen. Fast de diskussionerna handlade ju
egentligen mest om slutet på jäsningen.

Det finns klara problem med metoden. Och om man inte korrigerar för dem, så
kommer det inte vara tillförlitligt, så mycket anser jag personligen det är
ganska solklart. Som grov metod fungerar det dock utmärkt. Men blir det
alltför grovt blir det ju också mindre användbart.

Men jag tror att genom att försöka ansätta rätt korrelationsformler mellan
värden så tror jag man kanske kan komma i det läget där det börjar bli
hyfsat. Det finns ju ingen anledning att inte korrigera för kända fel. Men
det är på gränsen, eftersom felen inte är exakt kända, utan bara ungefär,
mina egna uppskattning ligger detta fel kanske inom storleksorninge ett par
procent eller så?

"men klinitest är ju bara stickor med grova skalor"

Klintest stickor användes förut av diabetiker för att kolla socker i
blodet.
Numera använder vi (jag är diabetiker) andra stickor med en tiondel i
upplösning.

Om du kan hitta ett bra användnings område för den så blir jag glad.

I princip är nog 1/10 lite väl grovt. Det skulle innebär att det för en 70%
RDFW kan slå mellan 63-77% om man utnyttjar hela skalan. Och så grova
intervaller skulle
göra testet relativt meningslöst, annat än som mycket grovt test.

Men om du ändå har några stickor över kan du ju experimentera lite. Jag vet
inte vad maxskalan är på dem? Man skulle kunna späda vörten så att gissade
värdet ligger i mitten på stick-skalan. Kanske kan du testat att späd
vörten 1:15 eller så i rent vatten... och testa?

Jag vet inte exakt vad för stickor det är iofs? Vissa tester reagerar nog
mer på aldoser som tex glukos, men ger mindre utslag för fruktos (ketos).
Det kanske står på förpackningen?

Dock man köpa kemikalier för detta billigt, så det är nog inte det stora
problemet. Bara det fungerar så vore det spännande!

Nästa gång jag beställer labgrejor så tänkte jag beställa det jag saknar,
så får vi se. Det kan ju inte mer än gå åt skogen.

Fredrik Stål tipsade om forced ferment, och det är nog utmärkt, men det tar
ju trots allt lite tid... ingen man göra på en halvtimme på bryggardagen
direkt... en sockermätning skulle inte behöva ta så många minuter...

Om någon här har en sån där frän digital blodsockermätare, vet ni om man
måste ha recept? och vad är specifikationerna på den? ger den samma utslag
på aldo och ketosocker tex?

/Fredrik

av **carlsbergerensis** » fredag 2006-05-05 00:00

Hej
"Men om du ändå har några stickor över kan du ju experimentera lite. Jag vet
inte
vad maxskalan är på dem?"

Min Glukometer mäter 1,1 till 33,3 mmol/liter.
Jag vet inte vilket SG som det skulle motsvara, men antar att det inte är så
sött.

Spännande

... 33.3 mM borde motsvara 0.60 P glukos per vikt eller 1.14 P maltos eller 1.68P maltotriose, eftersom det är en reducerande ände mer sockermolekyl, så det krävs högre vikt%-koncentration av de högre sockerarterna för att nå samma molar koncentration.

En öl från en lågutjäsare kan rent teoretiskt innehålla över 1P maltotriose. Så för öl, behöver du nog inte späda nåt.

Däremot vört måste spädas, gissningsvis en faktor 1:10 eller 1:15 för att komma ned på rätt skala.

En typisk ojäst 1.050 vört torde som ett cirkavärdet motsvara kanske 275-300 mmol/liter enligt mina grova uppskattningar.

Om du ska mäta på färdig öl, bör man nog korrelera mellan rest extrakt, och jästens relativa utjäsningsförmåga... då kanske man kan få intressanta siffror, om upplösning är ok, 1/10 låter lite grovt dock. Men kan du inte utläsa noggrannare? eller är det den "garanterade" noggrannheten som är 1/10?

Om du får tid att göra några tester vore det mycket intressant att se siffrornra.

/Fredrik

av **bersabira** » fredag 2006-05-05 00:00

Hej
Jag provar att köra några tester i helgen, så får vi se hur det går.
Blod är tjockare än öl..

Jag är osäker på upplösningen, jag tror att det är en decimal.
två decimaler vore overkill för en diabetiker.
Den är digital så avläsningen går inte att göra bättre. Om det nu inte är så
att det är två decimaler fast jag aldrig brytt mig om sista decimalen.

Jag förstår fortfarande inte hur jag ska kunna få någon nytta av den.
Om den kommer att visa olika beroende om "sockret" är glukos eller
maltose...
Då måste ingridienser, mäskschema och jäst påverka resultatet.

Eller är det samma problem med vanlig hydrometer?
Har glukos o maltose samma "flytförmåga"?

Då måste man ha din simulerings modell för att ens komma i närheten av någom
praktisk nytta.
Jag gör dock experimenten ändå, det går bara åt 1ul per test, resten får
hamna i strupen.

/Kjell

From: carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
Reply-To: bryggarenPÅmollehemPUNKTse
To: Prenumeranter_BryggarenPÅmollehemPUNKTse
Subject: [Bryggaren] Re:RE: Re:RE: Reducerande sockerarter och förjäsbarhet
Date: Fri, 05 May 2006 11:29:02 +0200

*** Brev nr. 12043 till Bryggaren skickat av carlsbergerensisPÅhotmailPUNKTcom
***

Brev till Bryggaren: bryggarenPÅmollehemPUNKTse <<<
hantera kontot: http://www.mollehem.se/bryggaren.html <<<

Hej
"Men om du ändå har några stickor över kan du ju experimentera lite. Jag
vet
inte
vad maxskalan är på dem?"

Min Glukometer mäter 1,1 till 33,3 mmol/liter.
Jag vet inte vilket SG som det skulle motsvara, men antar att det inte är
så
sött.

Spännande ... 33.3 mM borde motsvara 0.60 P glukos per vikt eller 1.14 P
maltos eller 1.68P maltotriose, eftersom det är en reducerande ände mer
sockermolekyl, så det krävs högre vikt%-koncentration av de högre
sockerarterna för att nå samma molar koncentration.

En öl från en lågutjäsare kan rent teoretiskt innehålla över 1P
maltotriose. Så för öl, behöver du nog inte späda nåt.

Däremot vört måste spädas, gissningsvis en faktor 1:10 eller 1:15 för att
komma ned på rätt skala.

En typisk ojäst 1.050 vört torde som ett cirkavärdet motsvara kanske
275-300 mmol/liter enligt mina grova uppskattningar.

Om du ska mäta på färdig öl, bör man nog korrelera mellan rest extrakt, och
jästens relativa utjäsningsförmåga... då kanske man kan få intressanta
siffror, om upplösning är ok, 1/10 låter lite grovt dock. Men kan du inte
utläsa noggrannare? eller är det den "garanterade" noggrannheten som är
1/10?

Om du får tid att göra några tester vore det mycket intressant att se
siffrornra.

/Fredrik

av **carlsbergerensis** » fredag 2006-05-05 00:00

Hej
Jag provar att köra några tester i helgen, så får vi se hur det går.
Blod är tjockare än öl..

Jag är osäker på upplösningen, jag tror att det är en decimal.
två decimaler vore overkill för en diabetiker.
Den är digital så avläsningen går inte att göra bättre. Om det nu inte är så
att det är två decimaler fast jag aldrig brytt mig om sista decimalen.

Jag insåg det just... i mitt förra inlägg... det innebär en upplösning på 1/33 alltså i princip. Det är rätt ok. Och under alla omständigheter värt ett försök! Jag känner hur sugen jag blev att kila in på apoteket och se vilak modelle de har... fast det som återstår är att testa hur de reagerar på vört... de där stickorna är såklart kalibrerade för blod... men lite andra pH etc... men det enklaste torde vara att prova...

Även om en titrering också är enkelt och säker nogrannare vore det väldigt snofsigt om man kunde läsa av det digitalt...

Jag förstår fortfarande inte hur jag ska kunna få någon nytta av den.
Om den kommer att visa olika beroende om "sockret" är glukos eller
maltose...
Då måste ingridienser, mäskschema och jäst påverka resultatet.

Javisst, det gör det. Men inte helt onkontrollerat. Det är en del av det som ska testas. En normal vört har en viss typisk socker sammansättning. Om den är helt okänd, så har man problem - då kommer man få mycket dålig korrelation mellan förjäsbarhet och reducerande socker, men om man har "tillräcklig" kontroll på den så kan resultatet *kanske* bli användbart.

Har glukos o maltose samma "flytförmåga"?
Eller är det samma problem med vanlig hydrometer?

Rent teoretiskt finns en skillnad där också men där är problemet sannolikt väldigt marginellt. I fallet reducerande socker är det högst påtagligt.

Strösocker, sackaros är tex inte reducerande alls, och ger inte utslag alls. Så det får man tänka på när man tillsätter det i vörten. Men å andra sidan har man förhoppningsvis kolla på ur mycket, och man kan korrigera det hela.

Då måste man ha din simulerings modell för att ens komma i närheten av någom
praktisk nytta.

Nja.. ja och nej... en "liten modell" måste man ju ha... men om detta fungerar, tror jag att man kan göra en smutt liten formel som alla kan använda. De detaljerna lär vi kunna återkomma till, och reda ut, efter några inledande tester.

/Fredrik

Jag gör dock experimenten ändå, det går bara åt 1ul per test, resten får
hamna i strupen.

/Kjell

av **carlsbergerensis** » fredag 2006-05-05 00:00

Kanske lät motstridigt, men det jag menar är att även om förjäsbarheter variera (det är ju det vi ska mäta!), så hoppas jag att den normaliserade fördelningen av sockerarter ej variera lika kraftigt, och i den mån den gör det, variera enligt korrigerbara mönster. Här kan det blir lite trassel, men jag bedömer denna mätning iallafall som intressant och värt lite mer seriösa tester iställt för att avfärda den innan man på allvar försökt korrigera bort den mest uppenbara felen.

/Fredrik

Bryggaren - forum för öl och bryggning

Vilka är online