Jag mejlade Spendrups och undrade lite om den "ofermenterade" smaken.
De var verkligen snabba med sitt svar.
Så här framställs Norrlands Guld Alkoholfri.
Mäskningen hålls vid en sådan temperatur att man minimerar förjäsbart
socker. Den höga sockerhalten i slutprodukten försöker kan man balansera med
stora humlegivor. Vid jäsningen tillsätter man dubbelt så mycket jäst än vid
"normal" jäsning. Jäsningen sker vid högre temperatur för stimulera till
bildande av estrar samt även bildandet av kolsyra. När den aeroba fasen är
över (ca 5 timmar) avbryter man jäsningen och dödar all jäst genom att
använda en värmeväxlare. I och med att den anaeroba fasen undviks bildas
minimalt med alkohol. Ölen lagras sedan 1 vecka innan den är "drickfärdig".
Bättre vetande på listan får avgöra huruvida detta svar är nöjaktigt eller
icke.
Jag har någon gång under jäsningen gjort mig besväret att dagligen tappa ett
prov som jag sedan fryst in.
När ölen till slut varit drickfärdigt har jag tinat alla "dagsprover" och
smakat hur ölen utvecklats från vört till färdig öl.
Min erfarenhet är att "grönöl/vörtsmaken" försvunnit först under de sista
dagarna på primärjäsningen. Detta är väl beroende på jäsbetingelser och val
av jäst. Innan dess har det smakat som den alkoholfria ölen.
Men det hela är väl en smakfråga. Jag tycker inte det riktigt smakar öl
innan den sötsliskiga "vörtsmaken" försvunnit.
Tacks för att du delade med dig Mats! Kul när bryggerierna svarar! Det ska Spendrups ha all heder för!
Det där med "utjäsning", och kropp i alkoholfri öl är nog inte i sig är ett så stort mysterium. Om man som spendrups svarar, mäskar på rätt sätt så kan man ju få förjäsbarheten så att den per automatik inte blir starkare.
Om man nu leker med tanken och tar Mats uppmätta värden på FG 1.030, och en alkoholhalt på vad det nu kan vara 0.5 vol% kanske? De "alkoholfria" öl har sett förut har inte varit helt alkoholfria utan innehållit lite grand.
Om man då gör en vört på OG 1.035 och med en förjäsbarhet(RDFW) på ca 10%, så kommer den att kunna jäsa ut till ca DG 1.030 utan att man behöver avbryta jäsningen. Alkoholhalten borde då bli ca 0.5 vol%. Jag har mäskat rent mjöl med bara alfa amylas och fått mycket högre förjäsbarhet än så, så det tarvar nog en mycket kort och avvägd mäskningsprocess för att få förjäsbarheten så liten. Fast det är klart att det kan vara svårt, om om den blir för hög, så kanske lösningen
är att avbryta jäsningen. Men då får man ju också en högre restsötma på köpet eftersom förjsbart socker är betydligt sötare än dextrinerna.
Man kommer då ha ett restextarkt på 7.8P, vilket är ganska högt och nog borde ge en ordentligt konsistens, och sötma beroende på hur mycket restsocker som finns. Alla mina öl jag gjort hittils brukar ha ett restextrakt mellan 4 och 6 plato. börjar det blir så mycket som 7.8P, utan att det balanseras av humle eller andra eldig toner skulle jag tippa att risken finns kanske risken att det smakar lite tjockt/motbjudande eller kanske sött beroende på. Normalt sett skulla jag personligen associera ett sånt stort restextrakt med en kraftig tjock porter eller en riktigt "stor" kraftig fyllig öl.
Låter nästan lite högt? Sista jag mätte på clausthaler låg den på ca FG 1.019 och ca (0.5 vol% enligt bryggeri) och det ger restextrakt kring 5P vilket jag tycker låter mer "normalt".
Ska försöka hitta ölen någon gångi veckan, nu har jag blivit så nyfiken.
Kankske kan man tillsätta lite jäst i en spenrdups alkoholfri öl och se hur mycker mer den jäser ut, då får man ju ett mått på restmängden förjäsbart socker.
/Fredrik