Nervknippen

[carlsbergerensis]

Hmmm... verkar som om ansiktsnerven inte är en nerv utan ett knippe av nerver. Frågan är om det är ett knippe oberoende nerversignaler i knippet eller om det är en redundans? Och om det kan bli överhöring mellan närliggande nerver. Har man en tjock nervknippe för att öka kapaciteten i signalöverföringen, eller helt enkelt därför att det är många "kanaler"?

Är det oberoende nervbanor kanske det trots allt inte är en gemensam kommunikationsbuss som jag trodde först?

/Fredrik

[carlsbergerensis]

Hmmm... verkar som om ansiktsnerven inte är en nerv utan ett knippe av nerver. Frågan är om det är ett knippe oberoende nerversignaler i knippet eller om det är en redundans? Och om det kan bli överhöring mellan närliggande nerver. Har man en tjock nervknippe för att öka kapaciteten i signalöverföringen, eller helt enkelt därför att det är många "kanaler"?

Är det oberoende nervbanor kanske det trots allt inte är en gemensam kommunikationsbuss som jag trodde först?

/Fredrik

Fråga är alltså om hjärnan kan hantera multiplexade signaler, i samma nervtråd/cell så att säga. Annars måste det gå åt en hiskeligt massa enskilda nervbanor.

Det finns ju en anledning till att vi har CAN bussar i moderna bilar istället för ormbon med enskilda kablar Men kanske skulle vår lilla hjärna in klara av att avkoda det i realtid?

Någon som vet om människan tagit detta steg? Några andra djur?

Kan tycks lite utsvävande men pratar man salt i öl så är det svårt att inte halka in på det här.

/Fredrik

[carlsbergerensis]

Om någon mot förmodan följer tråden så har jag hittat svaret själv. Förutom några utmärka artiklar som jag läst, har jag skaffat en bok om nervceller som är lysande. Man bara sitter och flinar när man läser... så bra är den.

Kan rekommenderas. Hittade den på lundeQ och heter
NeuroScience "exploring the brain". En utmärkt bok som dessutom är föredömligt pegagogisk och är rik på illustrationer. Den inte är inte lika teoretisk som många andra böcker och kräver inte samma förkunskaper. Dvs den förutsätter inte på samma sätt att man har gedigna förkunskaper i molekylärbiologi och annat utan beskriver det hela på att mycket inspirerande sätt utan att det blir det minsta torrt.

Nervknippena består av individuella (i princip som jag förstår det oberende) fibrer som går till enskilda smakreceptor celler.

Själv smakreceptorerna som sådana, är antingen jonkanaler eller speciella receptor proteiner som aktiveras av olika substanser och triggar igång kaskader av elektriska nervimpulser genom nervfibrerna.

Ofta har de olika receptorcellerna utvecklats lite olika så att vissa celler kanske är mer specialiserade på tex salt detektion. Men specialiseringen är inte fullständig utan många celler, kan detektera båda salt, surt och beskt. Och iallafall om man bortser från eventuellt tidskodning i nerv kaskaderna så kan allaså rent teoretiskt den elektriska impulsen från en enskild smakreceptor cell, beror på såväl salt som sött som surt (etc).

Så frågan uppstår då hur hjärnan klarar av att skilja på de olika smakerna? Förklaringarna tros vara flera. Dels så är det ju så att många celler trots allt är specialiserade, men sedan är också antalet smak receptor celler så väldigt stort att man inser att att möjligheten för en avkodning (uppdelning i grundsmaker) i andra änden (dvs hjärnan) är fullt möjligt. Sen finns det tydligen experiment som tyder på att det även kan finns en viss information i de relative tidskoderna i impulskaskaderna i de olika nervtrådarna.

För övrigt så finns det mycket som man inte känner till. Framförallt är det exakt vad som händer i andra änden, dvs i hjärnan. Vad som händer när det olika smaksignalerna sammanfogas till någon sorts totalbild i medvetandet, om man nu kan definiera det objektivt.

Vad gäller detaljer om smakreceptorerna så var boken inte riktigt lika detaljerad som en del av artiklarna jag läst. Men boken utgör en utmärkt översikt.

/Fredrik